My life in letters

Just idag tycker jag det känns väldigt passande att skriva om kärleken till ett djur och hur oförstående vissa människor är.

Sen jag föddes har jag inte levt en dag utan något djur runt mig, ibland fyra och ibland ett. Eftersom jag har haft så många djur i min familj har jag också gått igenom många avlivningar, dödsfall men även många helt underbara dagar. Om jag inte skulle haft djur runt mig hela mitt liv tror jag inte att jag skulle vara den personen jag är idag. Jag vet att djur ger en styrka och glädje, och det får jag även bevis på varje dag, för det finns inget härligare än att komma in innanför dörren och mötas av en glad hund som verkligen älskar en. Med djur känner man sig nästan aldrig bortglömd eller liknande, mina hundar tröstar mig när jag är ledsen, busar med mej när jag är glad och finns runt mig hela tiden, det gör så att jag känner mig säker. Men sen vet man ju alltid att det kommer komma en hemsk dag då djuret inte finns vid en längre, den där dagen som jag har gått igenom ett antal gånger, jag hatar att säga det men den så kallade dödsdagen. Många som inte har djur förstår inte hur man kan bli så ledsen över ett djurs död, men saken är den att efter en tid med djuret är det inte längre ett djur utan en familjemedlem och för mig har djuret lika mycket värde som en människa.

Jag har själv aldrig varit med på mitt eget djurs avlivning om det är det sättet djuret dör på men jag har varit med på avlivningar förut och sett döda djur och även fast jag inte känner djuren känner jag det tomma hålet i mig, troligtvis eftersom jag vet vad familjen som ägde djuret går igenom.

Jag har nu precis förlorat ännu en familjemedlem, denna gång min systers häst och jag kan ärligt säga att jag inte trodde att jag skulle bli så ledsen men det går inte att stoppa tårarna från att rinna, eftersom Leonardo faktiskt var en familjemedlem.

RIP Leonardo WL

Rubriken kanske låter lite väl drastisk men det är sanningen. Jag vill verkligen inte gå hem längre, jag vill stanna kvar i skolan, hur sjukt låter inte det egentligen? Och nej min mamma är inte värsta alkisen eller nått sånt utan det är så slappt att vara i skolan. Hemma väntar allt plugg som man måste ta tag i, uppsatser, prov, skriv uppgifter, läxor och gud vet vad ! Och nej nu ska jag inte skriva värsta långa negativa inlägget, men jag hatar detta så himla mycket!

Gissa vad jag ska göra nu, jo nu ska jag fortsätta med plugget som jag har suttit med i 5 timmar ungefär, puss

Gud jag är så grymt osocial just nu, allt fokus går på plugget. Lab report är det som ligger först på listan nu, egentligen borde det väl vara geografi uppsatsen som ska vara inne imorgon, men får extra tid på den eftersom jag va sjuk i en hel vecka och inte kunde jobba nått!

Suget efter att blogga är inte specielt stort just nu, har världens huvudvärk och känner att jag behöver mycket sömn, får en halvtimmes sovmorgon imorgon. Egentligen borde det inte göra så mycket men gud va mycket piggare man blir. Såg föresten att jag har fått många mer besökare till min ouppdaterade blogg, förstår inte. Ne nu känns det som jag måste uppdatera mera, det ska jag också göra. Häng kvar läsare jag lovar att jag skriver mer, haha.

Hittade grymt gamla bilder förut, eller okej ett år gamla kanske, det är de under! Nu ska jag gå ner och fixa mej sen blir det sängen ! Pussar !


Woooow, eller hur? hehe